Pages

Tuesday, September 13, 2011

När skratt blir till gråt.......

Sitter här nu och har sån sjuk hemlängtan så det finns bara inte. Jag saknar Usa så det gör ont i hela kroppen och hjärtat. Det blir så ibland, man längtar ihjäl sig, man blir ledsen.

Skratt blir till gråt när man tänker tillbaka på härliga tider, saker man gjort och roliga situationer, först skrattar man, sen blir man ledsen för att saknaden gör så ont.

Så blir det ofta när jag läser min mammas böcker. Jag skrattar ihjäl mig för att det är så jäkla roligt, för att jag minns alla situationerna hon beskriver så tydligt och ser det hysteriskt roliga i det, men efteråt blir jag ofta ledsen. Jag saknar mamma och våra äventyr i drive-thrun på burger king. Eller den gången jag drömde om burger kings frukost burgare och var så sugen att jag körde och handlade fyra stycker och jag och mor tryckte i oss två var och sen satt skelögda och googlade hur många kalorier som fanns i en. Jag saknar våra utflykter till target, våra storhandlingar på Jungle Jims men en starbucks i högran , promenader med hundarna i parken, varma, sena kvällarna med vänner på terassen, symaraton framför pride and prejudice, asgarven åt minstingens påhitt i skolan och diverse komiska kulturkrockar!
Sen så saknar jag turerna till Meijers klockan tio på kvällen, brasor med kompisarna på kvällarna, pecan och sweet potatoe pie, halloween dekorationerna, pumpkin carving, thanksgiving, super bowl, christmas lights, green beer day, country music.....the list goes on......jag saknar det jättemycket....Jag kan till och med sakna det där lite överdrivna, att man gör det stort och pampigt, varför måste man alltid vara så jävla lagom här? Varför kan man inte smälla upp tusen juleljus? Varför kan man inte skapa hög mysfaktor på hösten? Varför kan man inte fira halloween med fina, roliga, galna kostymer? Varför måste man vara så jävla anti och negativ till allt som överskrider en halv ljusslinga?...Varför måste allt vara så förbannat tråkigt och nedtonat, var finns glädjen och entusiasmen??? Inte en s på dom svenska högtiderna ska det blir mycket....nedtonat...smakfullt....usch så jävla trist.......Nej det är därför jag inte vill stanna här för alltid.....jag vill känna att jag lever!!!! Ös på med allt!!!!

Förlåt, jag blev bara så anti idag, negativa Nancy kom fram.....det blir så när jag har hemlängtan!

Saknar dig morsan!


9 comments:

Trillingnöten said...

Jag förstår så väl! Eftersom vi inte kom iväg till NYC som planerat i somras är längtan ännu större. Jag håller med! Älskar att fläska på med firande och sånt! Varför inte. Man lever bara en gång och då jäklar...

my said...

Nu fick jag hemlängtan hörru!! :)

Det är helt okej att längta gumman, och jag förstår dig så himla väl!!! Hoppas vi kommer att vara på samma ställe under en längre period framöver så kan vi längta och julljusdekorera och äta hamburgare tillsammans.

kramisar

Madeleine said...

åhh hoppas att det blir bättre. när åker du/ni till usa nästa gång?
stor kram

ps ni har inte blåst bort än? ds

Linnéa i Colorado said...

oh hoppas det är bättre nu. Förstår precis hur du känner.

Swedish Army Wife said...

Hoppas tiden går snabbt för dig tills ni kan flytta tillbaka. Kram

Helena Argirakis-Valencia said...

Amen! Jisses, vilket inlagg... :0) Men jag forstar dig... Sjalv har jag en fruktansvard hemlangtan sjalv just nu, men det kommer och gar... Vart i USA ar hemma?
Och nej, jag har ingen steamer... Skickar till kemtvatten sa far de fixa till det... :0) "The american way" :0)

Kram

Stef said...

Trillingnöten: Åh vad synd att det inte blev någon resa, hoppas att ni kommer iväg snart! :)

My: ja du vet ju precis hur det är, ibland så tänker jag på hur många ställen du måste sakna som du bott på.....alltid lämnar man kvar en bit av sitt hjärta. Ja tänk du, om du och jag hade bott på samma ställe...det hade inte varit igår det!

Madeleine: Vi hoppas kunna åka till jul. Men i och med att R har fått heltid så vet vi inte om han kan följa med. Jag ska skriva min C-uppsats men det kan jag göra från usa också så jag har lite tur med schemat i år för en gångs skull!

Linnéa: TAck det är lite bättre nu. Ibland så måste man bara kräka av sig, annars så byggs det bara upp! Så roligt att du varit här inne och kikat! :)

swedish army wife: Ja det hoppas jag med, jag vet att man inte ska önska bort tiden, och visst har vi det bra här, men man kan inte hjälpa att längta.

Helena: Åh gud jag vet, det blev ett riktigt ilsket inlägg ser jag när jag kollar såhär efteråt....hehe! Fairfield precis utanför Cincinnati,Ohio är hemma. Där bor delar av familjen kvar, bland annat mamma, styvpappa och mina yngre bröder samt sambons familj. Ska ni hem till sverige snart? Haha oki men det låter bra, I like the usa way!

Linda - Mitt liv i Grekland said...

Har ni planer på att flytta tillbaka till usa!?

Anonymous said...

Snuttan, vi är ju precis likadana! Man måste ju få KÄNNA för Guds skull! Det kan vara jobbigt ibland, att längta så hårt så att det gör ont. Och detta jäkla LAGOM borde inte få finnas :(. Vi kanske bör fira Halloween och Thanks giving i år?! Puss Lia