Pages

Friday, January 28, 2011

Barnuppfostran

Det är alltid intressant att höra vad folk har att säga om barnuppfostran och pedagogik. Alla tycker att dom är så väldigt pedagogiska och duktiga när dom sitter och predikar om att man ska tala med sitt barn, kommunicera och låt barnen vara med. Barn ska ha privatliv, självbestämmanderätt, rätten att höras osv......

Däremot ska barn absolut inte ha några disciplinära åtgärder, struktur och organisering, regler eller krav...nej för guds skull, detta skulle vara fruktansvärt!

Visst ska barn få var med, visst ska dom få prata och höras och bli bekräftade, men det finns gränser. Hur kan man förvänta sig att ett barn ska förstå, ta in, och lära sig av all denna pedagogiska kommunikation om dom aldrig kan relatera till vad dom pratar om, blir det inte väldigt abstrakt då? När jag talar om disciplinära åtgärder och barn talar jag om barn som är gamla nog att förstå och lära sig rätt och fel, och jag talar om att barnet får konsekvenser för hur ska man uttrycka det, oönskat beteende. Om mamma har sagt 25 gånger att man inte får slå sin lillebror så kanske man inte ska få äta glass till efterrätt när man fortsatt att slå sin lillebror eller ryckt hans leksak ur handen på honom precis. Hur mycket effekt förväntar man sig om man säger, "du får inte slå din lillebror för så gör man inte, det gör ont på lillebor" och sen ger barnet en glass? Personligen tror jag inte att barnet bryr sig särskilt mycket om att man inte får slå på lillebror för jag får ju glass ändå. Och tänk vad hemskt om barnet skulle bli bestraffat i form av ingen glass just då, men en förklaring till varför. Sen är man förvånad över att barnen beteer sig som huliganer som skriker tills dom får vad dom vill ha, slår sina syskon och kallar mamma och pappa för fula ord.......inga konsekvenser, det är inte pedagogiskt.

Varje dag ser man tjejer och killar, ålder 10 till 16 som dräller runt på stan i grupper, röker ciggaretter, gärna på platser där det står "tack för att ni inte röker" eller "rökning förbjuden" med stora bokstäver, dom kanske inte kan läsa..... skriker för att man inte kan samtala i normal ton, stönar diverse läten som får dom att låta mer som vilda djur än människor, sminkar sig så hårt att man blir övertygad om att dom använder minst en hel eyeliner och en hel burk foundation om dagen, och förstör allt som kommer i deras väg, bänkar, träd, cyklar, fönster....elda lite här, rista lite där, rita könsorgan överallt! Varför gör dom det, jo...inga konsekvenser, så vad fan bryr dom sig!

Vi har gjort så stora framsteg inom barnuppfostran, vi tycker vi är så bra och har kommit så långt, vi...vi vet minsann hur man ska hantera och fostra barn på ett pedagogiskt och bra sätt.....ändå så verkar det gå åt fel håll. Barn mår allt sämre, barn presterar allt sämre i skolan, självmordsförsök, mobbing, psykisk ohälsa och kriminalitet kryper allt längre ner i åldrarna, och allt fler kriminella uppger en "trasslig barndom" som orsak till deras beteende. Allt oftare kommer man på besök till familjer där barnen styr och ställer med järnhand, bossar runt föräldrarna och kallar dom för både det ena och det andra, är otrevliga mot gästerna, och till och med slår sina föräldrar utan att någon blinkar.

Jag fattar inte? När blev det så fel att lära barn att det finns konsekvenser för vissa saker, när blev man ett monster om man skulle få den osmakliga ideén att föreslå lite disciplin och ordning i skolor och i samhället i allmänhet?

Visst ska barn få vara med, höras, bekräftas, hjälpa till osv....det säger jag inget om, men det finns gränser! Och om inte vi lär barnen, vem ska då lära dom? Och om barnen ska vara med och prata och bestämma om rätt och fel, och en massa andra saker så är det kanske bra att dom har en uppfattning om rätt och fel osv......

Nu är det absolut inte såhär hos alla naturligtvis, många många många jag känner (och inte känner) har jättefina, supertrevliga och intellektuella barn. Men hos många andra kan jag observera vad jag beskrivit här ovan, och inte minst varje dag på stan.

Jag vet inte, vad tycker ni?

Tjingeling

4 comments:

finelinan said...

Jag håller med dig! Det borde återinföras lite diciplin i skolorna. Nuförtiden får väl en lärare knappt säga ifrån till en elev utan att bli polisanmäld. Absurt!

Och för mig är det självklart att allt handlande får konsekvenser, både vid positiva saker och dito negativa. Gör man något bra blir det säkerligen positiva konsekvenser. Gör man något dåligt, negativa.

Så tycker jag!

my said...

Vilken stackars unge har råkat kliva dig på tårna idag? Du halshögg den inte va?! hihihi

Nä, men skämt åsido så håller jag med dig i runda slängar. Det är inte lätt det där med ungar, framförallt de i den underbara högstadieåldern... Och skolan borde nog se över ett och annat!
Så även dagens föräldrar!

Vi får väl försöka bidra till en positiv förändring antar jag!? :)

Trillingnöten said...

Ojoj! En själsfrände! Jag håller med om vartenda ord. Jag ser detta dagligen som lärare. När jag var ung hade man respekt för läraren, man var nästan rädd. Idag talar man ständigt emot läraren, vissa lärare har blivit misshandlade och mobbade av elever...Detta är absolut ett resultat av uppfostran. Och folk hotar med socialen om man är för "hård" med sitt barn. På Familjeliv.se finns det trådar om "ska jag anmäla. Grannen tog tag i sin dotters arm idag". Jag själv vågar knappt ta tag i min dotter ute på affären på grund av risken att bli anmäld! Men hon får fasiken inte bete sig hur som helst på affären!
Mer disciplin åt folket. Jag hade disciplin som barn och jag mår prima. Mina yngsta syskon hade inte och de beter sig som svin mot mamma och hoppar av skola efter skola....

Pernilla said...

Men guuud vad jag håller med di.
Jag är ingen pedagogisk mamma - inte ettenda dugg.. Skiker barnen på mig skriker jag tillbaka. Jaa så hemsk är jag :-)
Men när vi väl sitter på utvcklingssamtal på tex dagis ( jo eftersomdet är där min bråkigaste ättelägg håller till ) Får jag höra att jag är en sån mamma som fler borde vara. Jag infogar barnen i livet. De är delaktiga. jag pratar inte inte över deras hvuden. Jag skojar med dem och är iroisk på deras bekostnad vilket resulterar iatt de gör sig irniska över mig :-)
Men man får ta konsekvenserna för sina handlingar oavsett om man är vuxen eller barn i vår familj.
Barnen vet att de hamnar på rummet om d beter sig. Och att även en mamma kan göra fel OCH be om ursäkt..
Nu blev det svamligt detta men jag tror att du fattar vad jag menar.
Diciplin tor jag på och framför ALLT mer diciplin i SKOLAN förden mesiga hållningen de har till bråk och stök klarar jag verkligen inte av.
Kram