Vägen till min mosters hus!
Photo: Edita Hartig
Min yngsta kusin fastnade i regnmassorna med sin farmor i söndags och hördes inte ifrån förräns igår eftermiddag! Efter mycket oro och räddningsförsök så återfanns dom tack och lov och lilla kusinen är nu hemma i säkerhet!
Så är det! Nu kan man bara vänta på att vattnet ska sjunka undan så man kan göra en estimate över skadorna! Tänker på alla uppe i vermont som har isolerats, strandats, fått sina hus förstörda och nu har en lång väg framför sig för att bygga upp allt igen!
Nu kallar årets första lektion så jag måste kila!
Ha det bra allesammans!
5 comments:
Skönt att alla är ok, vilka krafter det finns i vatten alltså! Hoppas vägen blir fixad snart och att vattnet sjunker undan. Kram
Herregud! Tänk vad lite väder kan ställa till med!
Usch, vad otäckt att kusinen var borta med sin farmor men skönt att de har återfunnits. Hoppas att det inte har blivit alltför stora skador...
Fy vad otackt! Tur att de klarade sig i alla fall... Men nu borjar allt efterarbete... Tufft...
Kramen
Det är vid sådana tillfällen jag är glad att jag bor i Sverige. Lite nerblåst skog är ju ingenting om man jämför...
Post a Comment