Pages

Monday, February 21, 2011

Hälsopedagogik

Nu är vi inne på andra veckan med teori i skolan. Läser just nu om hälsopedagogik, alltså motiverande samtal och patientundervisning. Vi har som uppgift att hitta på en patient som skall genomgå någon form av livsstilsförändring i hälsofrämjande syfte. Patienten får vara precis hur vi vill och ha vilka hälsoproblem som helst, leave it all to the imagination! Sen ska man göra en hälsoplan över vilka mål patienten vill nå och hur dom ska gå tillväga för att uppnå målen. Sen ska vi göra en muntlig redovisning där vi kan ha rollspel och grejs för att redovisa. Vi är tre stycken i gruppen och läget är allt annat än smooth sailing om man säger så.

Redan i början på veckan när vi startade projektet märkte man tydligt skillnader i åsikter och tankar om allt från hur vår fiktiva patient skulle vara till vad som exakt skulle stå i hälsoplanen. Olika åsikter är jättebra, men sammarbetssvårigheter är inte lika bra. Jag tycker absolut att man ska uttrycka om man inte tycker något är riktigt bra eller så, men då får man också vara beredd på att komma med lite konkreta förslag på hur man skulle kunna göra istället. Sen tycker jag att det är lite onödigt att bli jättesur, vägra prata med gruppen, sluta anteckna, och snäsa av folk bara för att man inte alltid får exakt som man vill. Det kan ju faktiskt vara så att andra människor kan komma med förslag som kanske funkar lite bättre, man har inte alltid det bästa lösningen själv. Jag kan själv ha starka åsikter ibland men jag är alltid beredd på att höra andras förslag och jag är faktiskt ganska duktig på att kompromissa och behålla en god attityd när jag jobbar med andra.

Nu tycker jag inte om att skylla på en person, men alltså i det här fallet är det svårt att inte göra det. Vad vi är säger, vilka ideer vi än har så är det inte bra, så vill person nummer tre ha det på ett annat vis. Ibland så påpekar personen bara att vår ide inte är bra, men kommer själv inte med något förslag om hur man skulle kunna göra. Och vi försöker verkligen att hitta en bra balans där lite av allas ideer tas med i presentationen, men person nummer tre blev idag jättearg, snäsig, vägrade försöka diskutera fram ett förslag som passade alla, slutade att anteckna utan reste sig demonstrativt upp och började göra annat när vi satt och försökte komma fram till något bra, och gick sedan utan att säga hejdå.

Jättetråkigt att man blir så arg för att man inte alltid får sin vilja igenom till 100%.
Idag fick jag ta några djupa andetag och räkna till tio för att inte säga något räligt som hade förstört stämningen ännu mer.

Jaja, vi redovisar på torsdag och sen behöver jag inte arbeta med den personen mer!

Tjingeling allihopa

2 comments:

Madeleine said...

Know the feeling. Jag har haft liknande upplevelser. Inte kul!
Men jag hoppas att er redovisning går bra trots allt.

Trillingnöten said...

Att samarbeta är svårt! Trots att man tror att man ska få samarbeta med vuxna människor.. Ibland känns det inte så. Det är bara att bita ihop och se till att jobbet blir gjort! För sen kan manhålla tummarna att personen som inte kan samarbeta slipper samarbeta med en själv igen :)