Pages

Tuesday, March 29, 2011

Måste man dela tvn???

Sambolivet är minsann annorlunda! Det tar ett tag att vänja sig vid att det finns någon annan i hemmet att ta hänsyn till minsann!
Häromdagen ringde min klasskompis mig klockan sju på morgonen, hon var på väg till skolan och är van vid att jag är vaken då och hon kan slå mig en pling, men det fanns ju någon annan här som låg och sov. Vi bor i en etta dessutom, så man kan inte riktigt gå undan och prata, jo jag kan stänga in mig i badrummet så jag inte väcker honom. Sånt har man inte behövt bry sig om innan. Föna håret på morgonen? Skramla med tallrik och kaffemugg i köket???......

Sen är där ju andra grejer, smått som man inte vill tjata om men knappt kan låta bli. Det är jätteokej att ha fötterna på soffbordet hemma hos oss men man kan ju rätta till duken när man går därifrån. Det är även helt ok att duscha men man kan kanske torka upp vattnet på golvet efteråt så att nästa person inte blir helt blöt om strumporna när man går på toa......och dessutom gott folk, så måste man dela med sig av tvn.....jag kan tala om att det är hockey igång på vår tv just nu, inte Sofias änglar eller Navy CIS...smärtsamt eller hur!?!

Men samtidigt så har det aldrig varit roligare att komma hem efter skolan och jobbet. Jag har skrattat mer dom senaste dagarna än jag har gjort på länge, och att laga middag har helt plötsligt blivit roligt! Att dela hemmet är mysigt, att titta på mythbusters tillsammans och äta kvällsmat. Handla tillsammans och hälsa på vänner på snabbfika...allt, precis allt är så mycket roligare!

Så det är värt en skrynklig duk! ;)


Nu ska jag räkna lite matte, har läkemedelstenta på torsdag!

Tjingeling!

5 comments:

david said...

Härligt härligt!! :)

Det är inte alltid superlätt att bo tillsammans med de där tosarna till pågar, men de är rätt goa ibland också.

kramisar

nika said...

awwww...min lilla OCD goa lilla dotter. trust me..your anal retentive mother.....what is a skrynklig duk i jämförelse med allt det andra mysiga. Jag hade hoppats att mina OCD gener inte skulle föras över på mina goa ungar...but...what can I say. LOL.
puss lilla stef.
Jag hoppas han inte "messar" upp smöret som din far R hyvlar osten... för där går gränsen.
puss igen

Trillingnöten said...

Hahaha, been there done that...nu är maken och jag som en väloljad maskin vad gäller sånt tack och lov. Tog en tre år så där...ibland kommer ett grus i maskineriet, men det försvinner ssnabbt. Tack och lov är det positiva som överväger det negativa :)

finelinan said...

Haha. Det där är precis sånt som jag INTE klarade av, no matter what. Han fick flytta ut! =)

Jag är som min son; det är bäst att låta oss bestämma!

Swedish Army Wife said...

Vad roligt skrivet, det stämmer ju så väl :) De där små sakerna som man längtar efter när man inte kan bo ihop eller ens ses så ofta, och sedan när man väl bor tillsammans retar allt sånt gallfeber på en haha!