Pages

Tuesday, September 1, 2009

Idag har jag lärt mig

att det är stor skillnad på att studera på universitet i USA och att studera på universitet i Sverige. Till exempel så har jag lärt mig att i Sverige kan man inte få schema för kurser i den pågående terminen förräns väldigt nära kursstart. Jag har också lärt mig att det vanligaste svaret man får om man ifrågasätter något är "så är det, tyvärr". En annan sak jag lärt mig är att det tydligen är bättre att skuldsätta sig och leva på lån när man pluggar än att jobba, detta rekomenderar iallafall högskolan sina elever. Jag har också lärt mig att personalen inte får betalt för att vara sammarbetsvilliga.

Jag är besviken på högskolans dåliga planering och framförhållning. Jag är besviken på deras brist på information och oförmåga att lägga fram resonemangen bakom deras beslut. Jag är mycket besviken. "Så är det, tyvärr".

6 comments:

♥ Pernill@ said...

Jag vet.. Högskolan är till för de som bara studerar och festar..
Inga andra!!!

Myra said...

Men så trist! Förstår att du är besviken...

Monika said...

Usch, men Stef kom ihåg universitet och andra "statliga inrättningar det är "institutioner",dvs ingen ifrågasätter något för då bli man obekväm, och riskerar att degraderas...
Alla är "rädda" om sina arbeten, försök att bortse från detta och kör ditt egna race, annars blir du "knäpp".
Du är begåvad, du har skinn på näsan, så försök att stå över...Ja vet att det är svårt, men TÄNK inom dig själv idot idiot idiot, men låt dig inte slås ner av dessa saker...Sätt det på livets "erfarenhetslista":))Kram på dig gumman

Camilla said...

Ah, vad trist!
Jag har bara goda erfarneheter, men tror att det beror pa vilken skola & program man laser. Magisteraret laste jag entreprenorskap & kreativitet och da var det bara positivt med att ha ett schema som aldrig stamde. Ja, mer an vilka dagar vi hade forelasningar.

Under hela min utbildning hade vi larare som ville att vi skulle ifragasatta och inte svalja allt med hull & har.
Trist att det inte verkar vara sa dar du gar.
Har du lange kvar?

Kram

Lia said...

Stef: så himla trist att du fått det bemötandet. Blä! Personligen har jag haft förmånen att få 6 år på universitetet där lärarna var ett under av flexibilitet och stöd. Jag pendlade ju under hela min utbildning med x2000 mellan Lund och Lkpg, VARJE DAG, vilket gjorde att när tåget var sent, så blev det lite krångel. Men under alla dessa år så löste mina lärare detta med sån stil, uppmuntrade mig och lät mig finna alternativa vägar till att lösa problemen. Det där med schemat lyckades jag också komma runt, då det var rätt viktigt att ha framförhållning med alla resorna. Så jag blir verkligen också besviken över att du inte fått samma proffsiga och tålmodiga bemötande! KRAM

The Hanssons said...

det fixar sig gumman

puss